Fick mail från SAS där de bekräftar ombokningen av den inställda flygningen idag, nytt hemresedatum: 24 april.
Tack vare Dave på den Engelska puben Comics fick vi tag på nytt hotellrum på Hostel Calma där hans sambo jobbar. Nu firar vi faktiskt med en öl.
Flyget hem är inställt. Trist och jobbigt på flera sätt, men jag hoppas fortfarande på Palma-Barca-Sthlm med båt och tåg.
En fånig LOOK-vurpa slutade med två brutna fingrar och en månad i gips. Skitkul…… 
Idag var vädret lite sämre än igår. Det är svalt i luften, det blåser och regnet hänger i luften. Vi stack iväg på en skamligt kort runda ändå. Efter några kilometrar bestämde vi oss för att dricka kaffe.
Vi trampade oss upp till en restaurang på ett berg (vad annars?) för att lätt huttrandes käka glass!
Jag begav mig av hemåt medans Thomas och Mattias skulle bestiga ytterligare ett berg. Nu sitter vi i lägenheten och vet inte riktigt vad vi ska göra.
Don Simon?
Gå på stan?
Köpa cykelprylar?
Vad tycker Du?
Gårdagens höjdmeter sitter i benen och jag bestämde mig för lätt cykling utan större stigningar. Thomas, Mattias och jag gav oss ut tillsammans men jag planerade att vika av tidigare då grabbarna är snäppet vassare i benen än vad jag är. Vädret var inte lika bra som i går så armvärmarna fick sitta på hela tiden. Jag kavlade ner dem några korta stunder ibland, men för det mesta satt de på ända upp till överarmarna. Plattcykling är inte lika roligt som att cykla i berg, men mina ben gillade det här idag.
Efter 4 mil tog jag ett kort kaffestopp för att därefter kryssa mig genom Port de Alcudia och hem mot playan.
Väl tillbaka så åt jag en pasta carbonara men det var för kallt för afterbajk ute idag. Efter att ha inväntat resten av gänget och svept en öl gick vi upp i lägenheten och slog på värmen….
Vi hittade en Engelsk pub med gratis internet så det blir nog dagliga uppdateringar…….. och en eller annan Guinness!
Idag gav vi oss på att cykla t.o.r. till fyren vid Cap de Formentor. Det blev en nätt liten tur på drygt 6 mil och uppåt 1000 avverkade höjdmeter. Thomas och Mattias är ju kända bergscyklister varför jag förmanade dem att ta det lugnt och vänta på mig. Vi körde lugnt ut från Port d´ Alcudia och virade oss norrut. Efter en kortare runda på lokalgator hittade vi rätt och styrde kosan norrut mot Port de Pollenca. Där visade det sig att gatorna var avstängda för ett halvmaratonlopp där Spanske mästaren i Maraton deltog.
En tuff spansk polistjej höll en rondell i ett järngrepp, men efter en stund lät hon oss åka vidare mot bergen.
Strax utanför Pollenca började stigningen upp mot byn Formentor Vi stretade oss uppför och kom slutligen upp till utkikspunkten.
Jag hade zoomat ut rätt mycket på på min GPS och tyckte att vi nästan var framme. Det visade sig efter några knapptryckningar att vi bara kommit 1/3. Ja ja, det var bara att trampa vidare. Slitet gav lön för mödan och efter ett tag kom vi ut till fyren.
efter en pizzaslice, kola, kaffe och en donut kände jag mig rätt OK igen.
Jag trampade tillbaka mot civilisationen med ben som klubbor, och lagom till den sista gigant-klättringen med 6 km motlut så fick jag krampkänning i ett lår. Det funkade rätt bra ändå och jag slet mig uppför. Sista milen på platt mark var riktigt kämpig men afterbiken lockade och jag slet på.
Klockan ringde 03:30 hos Thomas i Hässelby. Det är jäkligt tidigt oavsett vad man ska göra. Anledningen till dagens tidiga väckning var 6-planet till Malis. Vi packade i min stora och Thomas gigantiska cykelväska i bilen och drog till Benstockens långtidsparkering. Efter busstransfer till terminalen träffade vi Mattias och John som också skulle med. Platsbokningen gjorde vi via internet kvällen innan och vi visste därför att vi skulle sitta med bra benutrymme vid en av planets nödutgångar. Cyklarna var bokade som specialbagage och lämnades in i därför avsedd lucka….
Väl nere på Mallis började krånglet. Alla cyklar dök upp förutom våra. Det visade sig att de stod kvar på Arlanda. Den förbeställda taxin med släp för cyklarna dök inte upp i tid men det spelade ju inte så stor roll eftersom vi inte hade några cyklar.
Taxin kom till slut och efter 45 minuter stannade den utanför ett lägenhetskomplex. Thomas hade hittat en fin lägenhet genom en engelskman på internet. Lägenheten visade sig vara kanon med balkong och egen solterrass.
Vi kollade lägenheten och gav oss sedan ut för att utforska omgivningarna. 50 meter bortanför lägenheten, nere på stranden, börjar pub- & restaurangstråket och vi passade på att prova den lokala ölen på en av restaurangerna. det funkade och feelingen började infinna sig.
Det blev ingen cykling som vi hade hoppats på, hojarna dök upp först vid 18:30-tiden via bud från flygplatsen i Palma. Vi skruvade ihop dem och gav oss ut för att fortsätta att beta av pubarna längs playan.
I morgon ska vi cykla!
Min äldsta dotter Johanna har problem med hundar. Hon blev skrämd när hon var liten och är sedan dess maniskt rädd för hundar. Detta ställer till problem för henne då hon noga måste välja vem hon ska leka med. Det får ju inte finnas någon hund, eller katt för den delen, hemma hos kompisen. Det ställer också till det för resten av familjen eftersom vi också måste planera våra aktiviteter lite grann.
Problem är till för att lösas så också J’s hundrädsla. Vi har sagt till J att vi måste träffa hundar så att hon vänjer sig och när vi åkte upp till Lofsdalen över påsk så passade vi på att titta in hos min gudson i Torsby. Där finns sedan några veckor en 11-12 veckor gammal Golden retriever-valp som heter Azlan. Alltså han är så gullig att det inte går att låta bli honom. J var rädd som vanligt och vägrade att gå in i huset om inte valpen var instängd i ett annat rum. Vi gosade med Azlan medans J satt rädd och ängslig på en stol i köket. Men strax innan vi skulle gå så förmådde hon sig att klappa valpen på rumpan om vi höll i huvudet på honom. Ett litet framsteg för J!
När vi åkte hem efter påsk stannade vi till för att hälsa på Azlan igen. J deklarerade -”ni får gärna gå in och hälsa, men jag sitter kvar i bilen!” Så blev det inte, jag bar en skrikande och gråtande unge ur bilen för att hon än en gång skulle få träffa den söta hundvalpen. Jag tog det lugnt men närmade mig sakta men säkert trappen där de satt med Azlan i koppel. J grät så att hon skakade och höll mig krampaktigt om halsen. Men efter en stund så satt vi också på trappen men med mamma som tryggt skydd mellan oss och hunden. Sen gick mamma…………
Jag är lätt sönderbiten på båda händerna och underarmarna och Johanna vill nog träffa Azlan igen……..
Tills idag bodde jag i en villa i Västra frölunda. Det var inte så roligt och glamouröst som jag tänkte mig från början. Huset var gammalt, ofräscht och vattenskadat. Men det var förhållandevis billigt och jag är glad att det gick att fixa en bostad så snabbt. Eftersom jag inte trivdes i huset var jag där så lite som möjligt. Jag jobbade mycket och käkade färdigmat på väg hem från jobbet eller i huset direkt ur kartong eller burk. Jag iddes inte att laga mat där heller.
Men idag flyttade jag in i en liten stuga i Gråbo en dryg mil från jobbet i Lerum. Nu känns det som det är på riktigt! Jag får ha stugan till sista april nästa år men om jag hittar någonting bättre innan dess så får jag dra på dagen. Hyresvärden verkar vara en trevlig gammal man som bor på sin gård tillsammans med barn och barnbarn. Barnbarnen är i samma ålder och av samma sort som mina barn, dessutom har de hästar……. Jag fick order av Johanna tidigare ikväll att fota hästarna och ta reda på vad de heter. Hur ska det sluta?
I kväll har jag “firat” genom att laga mat i min lilla stuga. Nu ska jag packa upp väskorna och göra iordning cykeln till i morgon bitti då jag ska börja cykelpendla igen. SÅ JÄKLA SKÖNT!
Har länge funderat på vilken min nästa cykel ska bli. Det har slutligen blivit en kamp mellan smutsig räser, fulldämpat nedförsmonster och min egen velighet.
En smutsräser, eller en CX om Du så vill, skulle främja min hälsa och ge mig en cykel som är användbar till mycket. Jag kan t.ex. cykla de tre milen mellan min övernattningsvilla i Fiskebäck och det nya jobbet i Lerum. Tydligen går närmsta vägen rakt genom den tuffa terrängen i Skatås utanför göteborg.
Det fulldämpade nedförsmonstret, en sk. DH, däremot skulle nog skänka mig mer nöje och fler resor till storslagna miljöer men definitivt mindre konditionsträning. Dessutom blir det nog mer öl och grillning om man kör utförs än om man trampar slätförs…..
Vad tycker Du?
I sammanhanget tycker jag att det passar utmärkt att göra lite reklam för årets CX-cup. Inte bara för att CX är en häftig tävlingsform att titta på utan också för att Henrik har lovat att nämna alla som gör reklam för cupen. Tänk han som är så dålig på att kommentera inlägg på sin blogg… 
17/10 Norbergs CK
18/10 Almby IK
31/10 CK Valhall
1/11 Södertälje CK
8/11 Lidköpings CK
15/11 Mölndals CK
